Återvinning och återhämtning

Jag har hamstrat garnkoner. Det ingår i diagnosen garnfeber, måsteha, urge, stark längtan, desire, craving.

Helt enkelt HIMO.

Kongarn är ofta tunna. Så tunna att tålamodet tar slut om man stickar tröjor med 2 mm stickor. Men problem är till för att lösas tänker jag. Tillsammans är vi starka tänker jag.

Så en söndageftermiddag är det väl okej att experimentera lite med färger. Visst!?

Fem trådar blir lagom till 4 mm stickor tänker jag och börjar snurra. 

Med tre ljusgröna, en mellanblå och en havregul tråd blir det såhär.

Om jag byter den havregula mot en mörkblå tråd blir det såhär.

Och med två ljusgröna, en mellanblå, en havregul och en ärtgrön blir det såhär.

De roströda trådarna får hösta till sig med gula toner.

Och med ett litet inslag av vitt ändrar karaktären igen.

Klockan tickade iväg som vanligt och jag fick min välbehövliga återhämtning inför arbetsveckan. När jag helt får gå upp i garner och färger och drömmar och analyser mår jag otroligt bra. Jag tankar kraft. Att jag sedan inte ens hoppade ur pyjamasen på hela dagen får väl räknas som bonus.

Vad vill dessa "nya" garner bli då?

Babyfiltar kanske för det som Anna på Kyrkkaffebloggen så fint benämner "fjärrvärme".

Ja, så får det bli, tänker jag och är redo för morgondagen.

Sjal i kärleksknutar

När jag färgar tunt sockgarn tänker jag på sockor. Jag vill få färgerna att gifta sig med varann och ge löften åt ögonen. Löften om att den färdiga sockan blir alldeles, alldeles underbar.

För att inte fastna i kreativiteten är det bra att göra nya saker med garnet. Som en sjal.

Sockgarn kan ju som känt klia infernaliskt om man är känslig i huden. Min hud reagerar inte nämnvärt på ylle, jag går gärna med endast yllesockor och sjalar och mössor behöver inte vara mjukaste mjuka. Det KAN ha att göra med mina delvis karelska gener som blandats med skärgårdsarvet. Ganska bra kombo om jag får säga det själv.

Jag gillar sjalar i kärleksknutar som går att göra i nästan vilket garn som helst och som snabbt blir färdiga.

En länk till hur man gör sjalen finns här.

Jag tycker garnets färger kom fram bra och vill gärna se sjalen i användning till vintern. Kanske på nån annan ändå, för min hud behöver kraftigare färger. Riktigt allt klarar den alltså inte.

Att ta sommaren med sig

Vi går mot mörkare tider. Det stundar höst och tända ljus. Man möblerar om lite hemma. Boar in sig för den långa innesäsongen.

Kanske har stickningen knarrat av svettiga fingrar i sommar?

Snart är det över.
Snart flyter maskorna som noter över en Mozartsymfoni.
Snart förstår fler och fler nödvändigheten av att sticka sockor. Hela tiden.

Garnerna i detta inlägg är färgade av garnvännen. Med havet som sällskap har hon blandat och doppat. Sommaren ska sparas, sommaren ska sparas har vinden viskat; ibland ropat.

Hon kom en augustidag och plockade färg efter färg ur sin påse. Vi smekte och härvade. Som små sommarbarn man har till låns skall dessa härvor få fara dit de hör hemma. Hem till någon ivrig stickare som vill ha sommar på stickorna.

Vi laddar alltså för Stundars höstmarknad. Söndagen den 2.9.2012 kommer vi att sälja av våra garner och lite produkter vi tillverkat. Välkomna dit!

Fiskargarn

Styvt och hårt och smärtsamt. Erfarenheterna säger att om man vill vara snäll med fingrarna skall man hålla sig borta från fiskargarn.

Kan inte!

Det finns ett sug i konerna. Utmaningar väntar. Jag vill överlista garnet, eller kanske ännu hellre överlista mina egna begränsade förväntningar på garnet.

Garnet säljs i olika grovlekar. 6-trådigt, 9-trådigt, 12-trådigt och 15-trådigt har jag hittat i min butik. Treans tabell gör mig glad. Det är ju matte!

Men vad vill garnet bli då?

Jag minns ännu smärtan i fingrarna när jag virkade den här väskan/påsen. Bottnen består av två mormorsrutor (måttat efter några mjölkpaket) och så har jag virkat uppåt från den rektangeln.Tanken var att någon skulle ta med den till butiken.

Inte jag i alla fall. Den kan ju bli smutsig.

Men om man tar tillvara den hårdnackade grovheten kan man ju virka en rejäl tvättlapp. Vem behöver köpa scrub då?

Inte jag i alla fall. Jag blir ren i alla fall.

För något år sedan virkade jag en ryggtvättare åt mamma genom att göra en våffelvirkad remsa och sätta handtagsöglor i ändarna. Den skrubbar bra där man inte riktigt kommer åt själv. Bra julklapp.

Ja, och så blev den en dubbelvirkad testpannlapp modell mindre av den grova kalibern garn. Strukturen är riktigt bra, men inte kan man ju ha naturvita pannlappar.

Inte jag i alla fall.

Ännu finns problem att lösa, för produkter ska helst vara praktiska. Bekymmerslösa.

Så nu går jag och funderar på att färga hela slurven.

Smart va?