Målat sockgarn, en utlottning

Ojojojoj. Det går mot varmare tider. Får man sticka sockor då?

Om man hinner kanske ni säger.

Prioriteringar. Tufft ord. Jag måste varje dag välja vad jag ska göra. Vad anser jag viktigt i livet? Vad vill jag sitta och minnas på min ålderdom?

• Jag vill minnas att jag gav min tid åt dem som behövde den. 
• Jag vill minnas att jag fick pröva på mina vilda idéer. 
• Jag vill minnas att jag åt gott. 
• Jag vill minnas att jag njöt av de stunder som gavs mig. 
• Jag vill minnas att jag klarade mer än jag trodde.
• Jag vill minnas att jag vågade satsa.

Till min stora glädje har jag fått höra på en inspirerande föreläsning som lämnade tydliga spår i de redan utstakade spåren. Pär Johansson höll en enastående föreläsning om det viktiga i livet. Om ni någon gång får möjlighet att bekanta er med Pär och hans arbete med Glada Hudik-teatern skall ni göra det.

 Han menade att ALLA skall få växa, på sitt eget sätt.

Härvan Glada Hudik

Må denna härva sockgarn få påminna om att det inte är smulorna på köksbordet, kläderna på kroppen, pengarna på banken och andras åsikter om saker som betyder mest.

Lämna gärna en kommentar om vad du vill minnas på din ålderdom här på bloggen, men om du vill vara med i utlottningen av sockhärvan på bilden (100 g, 75% ylle, 25% polyamid, ca 400m, stickor 2-2½) så ska du maila namn och adress till blomberg.maria@netikka.fi innan onsdagen den 9.5.2012 så lottar jag ut den bland alla modiga och skickar den på posten till vinnaren.

Se människan! Se dig själv och dina medmänniskor. Vi är alla fantastiska. Det ska vi ta vara på.

Bara mellan måltiderna

Hej, kan jag få låna din stol? Din också? När ivern faller på jagar jag ut familjen från köket och lagar åttor. Åttorna ska snart få bli randigt garn. Som här.

Att laga åttor är enformigt arbete som frestar på tålamodet. Ännu mer påfrestande är det om det dyker upp en knut på garnet. Sånt gillar jag inte. Då ger jag upp. För ett tag. Och det kanske är bra, för stolarna behövs vid varje måltid. Man ska nämligen akta sig för hungriga barn. Kan jag informera om.

När det inte skall bli åttor utan helt vanliga härvor använder jag en härvel. Det går så lätt och ledigt. Min lingarnskon minskar i samma takt som ljuvliga linhärvor föds. Här ska det bli material till disktrasor.

Själv njuter jag av linets egen färg, men har hört mig för i bekantskapskretsen och det önskas gladare disktrasor.

Men hur glada?

Jag kan väl få några förslag i alla fall.

Pliiiis!

Maskintovad kofta

Experiment är kul.

Experiment som tok-lyckas är ännu kuligare.

Jag har en garn-vän som ger mig vitamininjektioner. Vi diskuterar kommande färgningar, garnkvaliteter, tänkbara projekt, experiment och choklad. Hon pratade glatt om tankar på en kofta som kunde vara som en kappa som kunde vara lite tjockare som kunde vara en uppifrån-och-ner som kunde vara kul att se hur den blir. Visualiseringen skedde främst med händerna. Och med många ord. Och jag tror att jag fick tag i idén.

Så hem och till stickorna. Vårt handfärgade lite tunnare yllegarn stickades till en kofta som såg närmast anskrämlig ut. Men med slutresultatet i tankarna stod jag ut med synen.

Jag slängde koftan i maskinen tillsammans med tonårsjeans, valde entimmesprogrammet och blundade när jag tryckte på knappen.

Ut kom någonting betydligt mindre och böckligare. Men jag visste ju vad jag skulle göra. Medan koftan var fuktig så drog jag och formade den till något som jag tror skulle passa en ung kvinna på ca 60-70 cm.

Eller vad sägs om denna sötkofta? Tovningen utjämnade anskrämligheterna och nu behöver jag ha experthjälp av vitaminvännen för val av knappar. Så fyra knapphål väntar på kompisar innan koftan kan värma en liten.

Klart jag kunde ha fixat allt färdigt innan jag berättade åt er, men det här var så bra att jag inte kan låta bli att dela.

NU!

För det här med tålamod är överskattat. Särskilt när man tok-lyckas.

En dag på jobbet 2

Kursen i Konst och Kultur fortsätter. Vi varvar vårt konstprojekt med museibesök och påsklov. Denna fredag skulle vi laga tjocka bokstäver. Min kollega hade tipsat om ett material som lätt kunde förvandlas till det vi önskade.

På deras hemsida står det:  

Man litar på Finnfoam på många anspråksfulla användningsområden från järnvägsbanor till offentliga byggnader, shoppingcenter och fabriksanläggningar. Utmärkta lösningar erbjuds också för affärs-, bostads-, småhus-, renoverings- och infrabyggande. 

Vi kan nu bidra med ännu en utmärkt lösning!


Nu har vi turen att känna en byggvaruhuschef som har ett speciellt gott öga till oss verkar det. Han fixade så att vi slapp köpa alla 15 kvadratmeter som fanns i paketet. Vi behövde ju bara en bit. Sånt värmer.

Stora bokstäver går bra att skriva ut från datorn och om man limmar fast dem 

så är det lätt att få bokstäverna som man vill.

Med ett löst bygelsågblad är det bara att skrida till verket.

Runda former är lite knepigare men vi klarar det mesta.

Vi funderade på olika sätt att täcka ytan med garn.

Med lim och tålamod kan man få nästan allt att fastna.

För att riktigt njuta av konsten dricker vi kaffe på lektionstid och för att det var fredagen den trettonde föll det sig naturligt att prata om skrock och ordspråk medan vi jobbade på. Det är kultur det!

Den konstnärliga friheten håller vi högt.

Bokstaven T for hem över helgen före vi hann ta denna bild, 

men vi skall ha vernissage i maj och då får T vara med.

Vi återkommer!

Sockan skew

 

Det är mycket randigt på tapeten just nu tycker jag. Som om ränderna skulle fastna i händerna när jag är i garnbutiken. För jag går i garnbutiker, fastän jag finner stort nöje i att producera egna färgvarianter.Det är aldrig fel att försöka ta reda på hur dom som har gått före har tänkt och komponerat. 

Någorlunda nytt sockgarn är Regias Design Line "Ombre stripe". Tidigare fanns bara mindre nystan av sockgarner med autografer av Kaffe Fassett och Erica Knight. Design Line säljs nu i 100 g nystan. Bättre tycker jag.

Nå om man nu har rand-sjukan och vill göra mesta möjliga av det kan jag rekommendera ett mönster som andra rekommenderat för mig. Ni minns att man ska lyssna på andra. Utmanande och kul. Mönstret heter Skew och är gjort av en matematiker, Lana Holden. Sånt gillar jag. Det bryter mot de flesta traditioner vad gäller sockstickning och hälen är ett helt kapitel för sig. 

Jag tog risken att göra en i taget, för två på en gång skulle kanske gå, men i ett skede skulle det då finnas 204 maskor på stickorna. 102 räcker bra. Att ta risken betyder att jag brukar anfallas av leda när den andra sockan skall lagas. Länge trodde jag det berodde på min bristande karaktär. Då kom skammen över att inte klara av en så enkel sak; socka nummer två. Den skammen är nu lagd på hyllan för jag är diagnostiserad. Jag lider av "second sock syndrome" SSS, mycket vanligt i sock-kretsar. (Eldstickan förklarar fenomenet med ett vardagsexempel) Nu kan jag istället göra något kreativt av det och inte utmana ödet för ofta.

Man börjar alltså vid stortån och stickar sneda ränder tills hälspektaklet skall formas. När jag stickade den här sockan fick jag riktigt bestämma mig för att lita på Lana som hade gjort mönstret. Jag brukar normalt vara lite skeptisk. Och mönstret funkade!!

.

Hälen blir helt klart annorlunda

Jag tycker ränderna blir mer livfulla när de är på snedden.

Och utan att bli överraskad tänker jag mig att det här mönstret skulle funka ypperligt med handfärgat garn. Visst!?

Påskägg

Vi köper ägg av en lokal producent. Till påsken fick vi gulliga små ägg utan äggulor. Ibland vill det sig inte riktigt därinne i hönan och då ploppar det ut små söta ting. Med tanke på den trogna produktionen av normalstora ägg må det vara henne och kollegerna förlåtet.

När de normalstora äggen redan kokade på spisen flög en påminnelse förbi som jag fångade. De små äggen skulle också få vara med vid matbordet. Medan jag lade dem i en egen kastrull krafsade hastigt ihop lite lökskal, både rött och gult, från botten av grönsakslådan i kylskåpet som jag slängde i kastrullen.

Vad kan vi dra för slutsatser av detta?

• vissa har pippi på färgning
• lökskal är bra färgämne på ägg
• någon hade ostädat kylskåp innan påsk 

Tillägg på påskdagen:
Sedan finns det flera sätt att få färg på ägg. Fru Tallund är en vän som nästan alltid ligger steget före mig. Hon är super!

Garnfärgning och mönster, en jämförelse

När det skall stickas sockor är det viktigt att få ihop garnet och mönstret tycker jag. Det finns mönster som "äter upp" garnfärgerna. Eller tvärtom. Jag vill bli duktig på att hitta kombinationer som stärker varann. 

Jag hittade ett trevligt sockmönster med lyfta maskor på nätet för ett tag sedan. Scylla. Tänkte mig att det skulle passa med ett randigt sockgarn och provade först med ett i turkosa toner.

Det blev sådär... Inget tydligt mönster. Kanske färgrepetitionerna var för korta.

Medan jag stickade de turkosa sockorna satt jag och fantiserade om "kraftigare" ränder på garnet för att få önskad effekt på dom lyfta maskorna. Låånga färgpartier.

Kanske detta köpisgarn i härrrliga nyanser?

 

Och visst blev det tydligare mönster.

Jag ändrade lite på hälen och stickade förstärkt häl med växlande lyfta maskor. Inte klassiska ränder alltså utan mer diamanter. Förstärkningen går under hälen och upp på bakkappan.

Kära bror fick syn på sockorna mitt i skapelseprocessen och önskade sig glada sockor. Då var det bara att förlänga ordentligt för han är avvikt närmare knäna än vad jag är.

Man skulle kunna tänka sig att jag är nöjd nu, men jag har faktiskt en idé om ett garn med ränder som är mittemellan de turkosa och de gladrandiga. Tänk om det till sist är allra bäst med Himo and Me's handfärgade?

"Man ska inte springa över ån efter vatten", som min far skulle ha sagt.

Summa summarum: Det kan bli ett tredje par Scylla innan sommaren är här.

Har man randinfluensa så har man.