En dag på jobbet 3

Kursen Konst och Kultur är härmed avslutad. 

Vernissage på torsdag med föräldrar på avslutningsfest.

Ja, idag fick vi äntligen bokstäverna så klara vi ville ha dem, 

mina studerande och jag. 

I vår stora varma veranda finns ett fönster. 

Där har vi busat lite. 

Under våren har vi odlat chili, tomatplantor, spanska flaggor och smultron 

bland mycket annat i vår veranda. 

Det är tänkt att vi ska ha sommarlov på fredag. 

Sånt gillar vi.

Det betyder att ingen vattnar och pysslar med odlingarna i verandan i sommar. 

Sånt gillar inte växterna.

Därför skall alla växter få flytta hem till villiga skötare. 

Sånt gillar vi.

Men den stackars verandan blir alldeles kal och färglös när den töms men vi har nu prytt den med vårt eget kreativa verk. Inom kursen konst och kultur skall man bekanta sig med studieortens utbud och dessutom ha ett eget konstprojekt. Vårt projekt var att färga garn med saftfärg som det berättas om i det här inlägget.

Sedan fanns det ett behov av skolans namn vid "infarten", vår glasveranda.Så då lagade vi bokstäver som det berättas om i det här inlägget.

Det är alltså slutresultatet vi ser på bilden. Och ni kan tänka er att det var svårt att få bilden som man tänkt sig. Men en mångbottnad bild med speglingar och beundrare och fotograf är väl ett konstverk i sig.

Nu tar vi sommarlov. 

De studerande skall väl klippa gräs och äta korv. 

Jag ska jobba några dagar till innan mitt sommarjobb börjar. 

Mera färgning.

Återkommer med mera bilder och berättelser när jag fått hämta andan. 

Värma litet huvud

Förra sommarens experiment gav karamellgarn. Jag minns speciellt en flicka som stod och slickade sig om munnen medan hon sorterade våra garnnystan på en marknad vi deltog i förra hösten. Det torde bli något stort av henne.

Under våren har jag mer och mer funderat på det här med små bebisar som föds till vår värld. Alla har det inte lika bra som mina barn. Finns det något jag kan göra?

Vissa mikrolånar ut pengar till kvinnor. Andra stöder AIDS-forskningen. Det finns getter att skänka. Många satsar på vaccinationer. Jordbruksutbildning ger möjligheter. Folk bygger skolor. Man kan bli fadderförälder. Det finns otaliga sätt att göra skillnad.

Genom Kyrkkaffebloggen har jag sett att det är möjligt att nå ända fram till de små. Jag vill också vara med. Mitt hjärta rördes då jag läste om nyfödda barn som tappar värmen och blir sjuka då det inte finns mössor och filtar. Därför har jag nu provat några modeller på mössor i babystorlek. Detta är en av dem. Lite fundersam över passformen är jag nog, men jag har ingen liten att pröva den på.

Mönster hittas i Cecilias handarbetskorg.

Kanske du har nåt bra mönster att dela med dig av?

Men alla kan ju inte göra samma sak. 
Finns det någon av er därute som redan har hittat sitt eget sätt att stöda?

Nu går jag och ser om jag har fler karameller.

Kolhydratfri bulle

Bullar är trygghet. Bulldoft är lugnande för själen. I mitt förra liv åt jag bullar. Ganska många. Numera får jag lov att byta ut vetebullarna mot andra bullar. Magen säger så. Så därför njuter jag extra när jag också får nåt som liknar kanelsnurror.

I min barndom, i de tusen öarnas rike, fanns min pappas faster som nog var allas faster, inte bara pappas. Hon bodde högt uppe på ett berg som skallrade när åskan gick. Det var långt före mobiltelefonernas tid (ja, så gammal är jag) och när man behövde ringa sprang man upp till faster på berget. Längs vägen upp till huset växte smultron i mängder. Året om tror jag (fast de kan vara mina barndomsminnen som väljer ut dom bästa bitarna). Hade man tur så hade faster en plättsmet på gång. Handmjölkad mjölk från Blomma i granngården och gulagulagula ägg från hönsen som åt klöver. Hade man ännu mer tur så fanns det nybakta bullar. Hennes bullar är de vackraste jag vet. Dom bakas inte mera, med jag har ännu inte sett dess like. Inte smakat heller.

Såna minnen springer iväg med mig när jag "bakar" mina härvor. Här tycker jag att övergången mellan turkos och grafit blev ganska så lyckad.

Till detta behövs:

• Två burkar. 
• Två färger.
• Teknik.
• Tålamod.

Ena änden får bada i turkost bad. Lite i taget släpper man ner härvan, så att färgen får behandla garnet olika länge. Ju längre tid, desto starkare färg. Andra änden i grått bad på samma sätt. Det här skedet skall gå långsamt, därav tålamodet. Men när man har härvhalvorna i varsin burk och självaste mitten är ofärgad börjar besöken. Mittendelen på härvan får besöka burkarna i tur och ordning så att färgerna blandas. Gärna så att övergången mellan grå-blandning-turkos är så utspridd som möjligt. Med den färg jag använder (Nitor) fäster jag färgen med värme, så jag vrider ur härvan och kör den i mikron några minuter. Garnet får svalna för sig själv för att sedan sköljas och hängas på tork. Lite som bullbak, allting tar sin tid.

Det här garnet har starka tendenser till "pooling" (finns det svenskt ord?) så det kan vara bra att välja ett mönster där det händer mycket om man inte gillar färgfält.

Så här blir poolingen för Helen Griffin på bloggen Golden apples och hon gillar det. Jag tänker mig att den här härvan blir nåt liknande.

 Den som stickar får se.

Vi har en vinnare

Lotten har fallit. Turen har valt ut en vinnare.

Vi gratulerar US. 

Men jag har ett litet bekymmer. Jag har inga kontaktuppgifter. Så snälla US, du som kommenterade så underbart på inlägget om vad vi vill minnas, kan du snälla skicka din adress till min mail: blomberg.maria(snabel-a)netikka.fi

US7 maj 2012 23:17

Jag ska göra ett andra försöka att få in min kommentar...

Ett helt ljuvligt garn! Jag skulle verkligen vara lycklig över att få sätta stickorna i det här.

Det som jag vill ha kvar i minnet både nu och senare är alla "tillsammans-stunder". Människomöten, familj, vänner - att dela, samtala, förundras, komma på nya tankar. Om vi bara får behålla en del av livet så är det väl den vi vill ha kvar, eller hur? Om jag sen får ta en del till så är det de stunder när skaparglädjen fått tankar, hjärta och händer att samverka för att skapa och se nytt, lösa problem, uppleva.

Finns det önskemål om att få härvan nystad fixar jag det innan jag lägger garnet på posten.

Ett litet tillägg bara. Hur jag än gör så är härvan blåare på bilderna i datorn än i verkligheten.  Det finns mer inslag av turkos och grön när den ligger live på bordet bredvid mig. Det torde finnas en liten bugg mellan nacke och lins. Men jag ska lära mig mera. Jag lovar.

Är det fler som har krångel med att få kommentarer publicerade?

Om ni har krångel så kan ni knappast meddela mig det i kommentarerna. Tänkte inte på det....

Bada tre gånger

Övar och tränar och lär mig. En härva i gången.

Häromdagen ville jag pröva en ny teknik. Att färga härvorna i flera bad.

• Bad 1: Härvan ihopsnurrad som på bilden. Blå färg. 
• Ofärgade partier inne i härvan.
• Bad 2: Härvan öppnad och ihopsnurrad på nytt. Röd färg.
•  Lite ofärgade partier kvar, med rödlilablå färgskala.
• Bad 3: Öppen härva. Gul färg. 
• Inga vita partier kvar, men en salig blandning av grundfärgerna. 

BLÅGRÖNGULORANGERÖDLILABLÅGRÖNGULORANGELILA

Detta kommer jag helt klart att göra om igen i andra färgkombinationer.

MEN

Då kommer jag att börja med den ljusaste färgen så att garnet blir mättat med den och fortsätta med mörkare. Tänker mig att helhetsintrycket skulle bli ljusare då. Just denna härva fick bli till med stora kontraster, men tänk er en ljusgrå, lavendel mörklila kombo. Eller två gröna nyanser med puderrosa inslag. Eller...

Ja, ni fattar. En ny värld har öppnats.

Snart, snart får jag göra mera.