Tova i maskin

 

Att göra det förbjudna kan ibland vara riktigt spännande.

Man har ju fått lära sig att helyllegarner INTE skall tvättas i maskin och det finns en och annan tröja som gått från 'herr' till 'barn' i nämnda apparat. 

I somras färgades många härvor 100% yllegarn från Kauhavan Kangas-Aitta med tankar på tovade produkter. Här ovan ses ett arbetsprov på hur mycket maskinen faktiskt krymper yllet. Två likadana vantar stickades, men bara den ena slängdes i maskinen tillsammans med stora kläder som jeans och tröjor. Daglig tvätt, 40 grader, en timme, full centrifugering. Den fuktiga vanten formades och fick ligg-torka. Ursprungsvanten var stickad med alltför stora stickor och beräknades krympa 25%. Verkar stämma. 10 cm otvättat blir ca 7,5 cm tvättat.  

Ju mer luft det finns i maskorna i stickskedet desto mer krymper vanten och desto jämnare blir resultatet. Ojämna maskor blir förlåtna och den tvättade ytan blir jämn och fin. Dom gånger jag provat med mindre stickor har krympningen varit mer kontrollerad, men på bekostnad av stil. Jag rekommenderar helt klart mycket luft i maskorna. Stora stickor och stora projekt.

 Det har ju också förekommit att båda vantarna fått snurra i maskinen samtidigt. Då blir det riktigt täta yllevantar som det inte blåser så mycket igenom. Alltid lika spännande att plocka ur maskinen och söka upp dom ihopknollade yllekorvarna och försöka forma dom till anständiga produkter.

Man blir lika förvånad varje gång att det faktiskt fungerar. Prova!

Temadagar

Vissa färgardagar är dovare i tonen. Jag kopplar det till stundens humör hos färgaren, men håller inte alltid dovt för ledsamt. Den röda härvan sticker ut lite och får stå för äventyret. Övriga härvor får presentera sökandet efter grunden och basen. De mer bekanta sockfärgerna. Tryggheten. Kanske sådana färger man köper för att göra sockor åt andra?

Andra dagar kan det se helt annorlunda ut. Man känner sig modig och vill utmana. Beredd att gå på nya vägar. Kanske provocera och knixa stolt med nacken.
Kanske dom här färgerna blir projekt åt en själv eller en nära vän?

 Såhär tänker jag om färger och känslor. Hur tänker du?

Finska vågor

Garnfärgning är drömmar. När de vita garnen ligger i blöt och väntar på sina färger finns drömmarna där. Färgerna dansar i huvudet. Smått berusad av iver låter man tankarna löpa och volta. Om jag tar lite av det här och blandar med det här och... Ett lyckolabb.

Föregående dag har man nyktert planerat variation i färgerna och kanske skrivit ner några kombinationer man vill prova. Men, men...

På något härligt sätt tar färgerna över och bestämmer hastigt vilket tema det är för dagen. Som när drömmar drar iväg med sömnen. Dit for dom nyktra strategierna.

En av denna sommars berusade stunder föddes detta garn som jag valde att sticka upp i ett klassiskt finskt mönster för att få se skiftningarna i färg.

Jag passade samtidigt på att göra en häl med korta varv. Vi är inte alldeles såta vänner ännu, men jag anar en spirande vänskap.

Variationerna i bildkvalitet och färger vill jag be om ursäkt för. De har sin grund i fotografens förmåga att vilja mera än förmå. Men jag tänkte mig bli duktigare även på detta.

Man lär så länge man har elever, som vi säger på skolan där jag jobbar.

Härliga handfärgade härvor

Se på bilden. Är du också en garnälskare kommer det att väcka en stark känsla i dig. Viljan att sträcka sig fram och känna, smeka, vända på och ta hem infinner sig snabbt hos den som har HIMO. 


Himo är det finska ordet för ´strong desire´, längtan och en oemotståndlig lust. Förekommer ofta hos den kvinnliga delen av befolkningen. Det finns en och annan kvinna som försöker intyga sig att hon inte skall köpa mer garn. Ungefär lika många som inte kan motstå den där chokladen. Låt inte garnen bli en källa till dåligt samvete. Det finns värre saker att ha himo på. 


Man kan ju alltid köpa en Ikea-byrå till...