Himo är det finska ordet för lusta, strong desire, något man bara måste få. Som garn.
fredag 16 mars 2012
Härliga Närpes
Jag var till Närpes på ett jobbuppdrag och hade kanske bara en liten tanke på garn. Jobbet var ju huvudsaken. På hemvägen kunde jag konstatera att det låg fem kassar med garn bakom mig i baksätet. Hur hade detta gått till?
Jo, såhär är det:
Om man går in på den fantastiska loppis som Hoppets Stjärna driver och rotar lite i hyllorna så kan man (inte nu mera) hitta många påsar med handspunnet yllegarn. Entrådigt fårdoftande handspunnet yllegarn. Då kan det hända att man får garnfeber och köper upp allt ljust garn som skulle gå att färga till vackraste sjalgarnet. Om det här händer så landar fyra påsar i baksätet.
Den femte påsen då?
Jo, det kan ju hända att man bara tar sig en liten titt i Närpes handarbetsaffär och att dom där har just sockgarner man inte sett som kallas trendiga och nyheter och sånt. Om det skulle hända så landar förmodligen en femte påse i baksätet.
Men inte gråter jag för det.
Jag slänger ner en lite tufft behandlad härva, som får bli provhärva, i ett rött bad och ser vad som händer.
Nästa steg är att nysta upp garnet och hitta ett bra sjalmönster att sticka upp. Någon som har tips?
En av påsarna innehöll ljusgrått garn och när jag tittar närmare på det så är det Z-tvinnat. Det är ju sånt garn jag sökt för att kunna lära mig tvåändsstickning på riktigt. Mitt första lilla försök med s-tvinnat garn var nog bara ett försök.
Kanske, kanske blir det vantar.
Ännu är det inte färgartider, men sinnet och huset laddar sig. Det finns garn i varje tanke och varje hörn. Tur jag har en man som förstår. Fast lite suckar han nog när härvorna invaderar badrummet.
Etiketter:
fyndat,
handfärgat
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Vad kul att du tittar in. Lämna gärna en hälsning.