När det blir sug i varven

Plikterna kallar, men ändå sitter man på soffkanten och tänker: "Bara ett varv till..." Bekant?
Känslan som uppstår när det blir som ett sug i varven är ljuvlig. Vem skulle då lämna stickningen ifrån sig? Inte jag i alla fall. Det händer sig att det ofta är mer smulor än lovligt på vårt köksbord. Det händer sig också att håret är lite "snett" när jag far hemifrån för att jag inte riktigt hann laga mig. Det händer.

Väg då detta mot att jag får lyfta upp stickningen framför mig och se hur ljuset från spisen sirlar mellan maskorna och veta att jag klarade mönstret. Att jag har fått sitta ner med en kopp kaffe utan att stressa en stund och njuta av mina händers verk. Vad är då lite smulor...?

Just nu har jag ett par spetssockor på stickorna. Sockor i tunt garn är väl kanske inte riktigt så där gosigt varma och praktiska som det skulle behövas en kall vinterdag, men dom värmer och är vackra. Allt behöver inte vara så snabbt och praktiskt kanske. Jag tror jag kan lägga mig till med den lyxen.

Because I'm worth it!

Garnet är ett tunt sockgarn handfärgat av Himo and Me i blå nyanser och påminner om nötta jeans. Mörka och ljusa partier i lite mildare blå än vad bilden har lust att visa. Stickor 2mm. Mönstret kommer från Ravelry och det heter Spring Forward.

Nu ska jag gå och sticka ett varv till.