Vissa färgardagar är dovare i tonen. Jag kopplar det till stundens humör hos färgaren, men håller inte alltid dovt för ledsamt. Den röda härvan sticker ut lite och får stå för äventyret. Övriga härvor får presentera sökandet efter grunden och basen. De mer bekanta sockfärgerna. Tryggheten. Kanske sådana färger man köper för att göra sockor åt andra?
Kanske dom här färgerna blir projekt åt en själv eller en nära vän?
Såhär tänker jag om färger och känslor. Hur tänker du?
Skulle vara härligt att ha ett sockpar randade i alla de äventyrliga färgerna en dag då man känner sig nere... Det blir lätt så; känner jag mig nere eller annars bara hängig behöver jag ha på mig lite färggrannare kläder, eller annars bara lite hej-hopp-ihopblandat-lager-på-lager-typ. För att muntra upp sig själv.
SvaraRadera