Kolhydratfri bulle

Bullar är trygghet. Bulldoft är lugnande för själen. I mitt förra liv åt jag bullar. Ganska många. Numera får jag lov att byta ut vetebullarna mot andra bullar. Magen säger så. Så därför njuter jag extra när jag också får nåt som liknar kanelsnurror.

I min barndom, i de tusen öarnas rike, fanns min pappas faster som nog var allas faster, inte bara pappas. Hon bodde högt uppe på ett berg som skallrade när åskan gick. Det var långt före mobiltelefonernas tid (ja, så gammal är jag) och när man behövde ringa sprang man upp till faster på berget. Längs vägen upp till huset växte smultron i mängder. Året om tror jag (fast de kan vara mina barndomsminnen som väljer ut dom bästa bitarna). Hade man tur så hade faster en plättsmet på gång. Handmjölkad mjölk från Blomma i granngården och gulagulagula ägg från hönsen som åt klöver. Hade man ännu mer tur så fanns det nybakta bullar. Hennes bullar är de vackraste jag vet. Dom bakas inte mera, med jag har ännu inte sett dess like. Inte smakat heller.

Såna minnen springer iväg med mig när jag "bakar" mina härvor. Här tycker jag att övergången mellan turkos och grafit blev ganska så lyckad.

Till detta behövs:

• Två burkar. 
• Två färger.
• Teknik.
• Tålamod.

Ena änden får bada i turkost bad. Lite i taget släpper man ner härvan, så att färgen får behandla garnet olika länge. Ju längre tid, desto starkare färg. Andra änden i grått bad på samma sätt. Det här skedet skall gå långsamt, därav tålamodet. Men när man har härvhalvorna i varsin burk och självaste mitten är ofärgad börjar besöken. Mittendelen på härvan får besöka burkarna i tur och ordning så att färgerna blandas. Gärna så att övergången mellan grå-blandning-turkos är så utspridd som möjligt. Med den färg jag använder (Nitor) fäster jag färgen med värme, så jag vrider ur härvan och kör den i mikron några minuter. Garnet får svalna för sig själv för att sedan sköljas och hängas på tork. Lite som bullbak, allting tar sin tid.

Det här garnet har starka tendenser till "pooling" (finns det svenskt ord?) så det kan vara bra att välja ett mönster där det händer mycket om man inte gillar färgfält.

Så här blir poolingen för Helen Griffin på bloggen Golden apples och hon gillar det. Jag tänker mig att den här härvan blir nåt liknande.

 Den som stickar får se.