Det har varit svårt att hitta färgartid i sommar. Vädret har varit ypperligt för vattenlek i skuggan. Ändå har så mycket annat trängt sig före.
Men idag efter inspirerande samtal över två muggar kaffe slog ivern till. Tur jag hade ofärgade härvor på lut.
Det har funnits experiment på kö i huvudet och idag fick de smyga sig fram.
Första tanken var att låta hela härvor ännu i knyte få bada i ett mörkt bad, fixera första färgen i värme och öppna upp härvan för att fylla på ny färg i de partier som gömts undan inne i härvan och inte färgats. Detta för att undvika att det mörka färgen "äter upp" den ljusare.
Det gick väl sådär kan jag väl säga. Nästa gång knyter jag härvorna hårdare i mörka badet och fyller på med pastellfärger i de hoppeligen större luckorna. Det blev mer mörkt än färg, men snyggt ändå.
Andra tanken var att hitta en teknik för flammigt garn, sk semi-solid som kunde upprepas med liknande resultat i fler härvor. De två rosa i förgrunden ska analyseras imorgon när de torkat. Men det ser lovande ut.
Till sist fanns det bråkhärvor som mitt i processen såg så anskrämliga ut att jag helt vilt blandade nya bad och mixade och knöt om. Oplanerat så det förslår, men månne de inte blir ljuvliga de med.
Det är ju ändå garn som per definition är ljuvligt.
Imorgon bestämmer jag om jag härvar om eller om jag låter dem vara som de är. Om tanken är att locka till kreativitet så är presentationen mycket viktig. Jag får lära mig mer om det märker jag.
Nu kan jag säga att jag hunnit färga i sommar också. Men lycka den dag då vi får träffas, färgarvännen och jag, och göra storverk igen. Väntar så.
